»
Ett nytt samtal och det känns som hela världen rasar samman. Klart jag ler och låtsas att "okej, då är det så, jag bryr mig inte" vad ska jag annars göra? Jag är så jävla hjälplös nuu, och jag vet inte riktigt vem jag ska skylla på. Dig? Mig? Pappa? Du sa att du inte ville att jag skulle känna mig ansvarig för det här, ingenting var mitt fel. Ändå ljög du för mig i 6 månader om det, jag visste inte ett skit om vad som pågick, visst hade jag sätt och jag förstog väl till en del, men jag trodde inte det var så allvarligt. Tänkte att vi är inte dom enda, och det är vi ju inte heller, men om du bara visste hur ont det här gör att se dig må såhär. Jag vill ställa mig & skrika på dig, få ut alla känslor som ligger och bränner varje jävla dag, men HUR skulle jag kunna göra det, när jag älskar dig så mycket ? HUR? Men jag orkar inte leka mer, det här är så sjukt, du säger att du får ont i magen, blir nervös och inte vet hur du ska göra, hur fan tror du jag mår av det här? Det här är pinsamt, jag skäms, men det kan jag ju inte visa för dig. Men ändå kan jag inte sluta fråga mig själv om och om igen, är allting mitt fel ? Ja, det är det nog..

Kommentarer
Trackback