cccassiie

Hela grejen är ju så patetisk, men ändå så kan jag inte låta bli att undra,
och kanske till och med hoppas lite, på att du fortfarande tänker på mig ibland.
För det verkar som om du tror att jag glömt bort den kärlek jag en gång kände för dig.
Den kärlek som ja fortfarande känner.
Och det är så sjukt, för jag menar..
Hur skulle jag någonsin kunna glömma dig? Glömma oss?
Du är min definition av kärlek, den första jag tänker på när jag hör ordet.
Jag har älskat dig sedan första dagen vi träffades, inte på samma sätt som förut, men absolut inte mindre.
Och jag kommer antagligen göra det tills dagen då jag dör.
Så att du ens tvekar på det, får mig att undra.. De kanske bara är jag som känner så?
I dina ögon kanske det är någon annan som har samma plats i ditt hjärta, som du har i mitt.
Det vore inte mer än rätt antar jag, eftersom jag aldrig förtjänat dig, o nog aldrig kommer göra det.
Men ändå så har du aldrig svikit mig.
Så nu, även fast ja vet att ja inte har någon slags "rätt över dig" så kan jag inte hjälpa att jag vill veta
så mycket som möjligt om dig. Jag vill veta vad du gör, vem du är med, vad du tänker på..
Jag vill att du ska vara min igen samtidigt som jag vet att de inte skulle funka.
Men trots alls, så var det faktis ett tag som jag levde för dig
&& de känslorna finns kvar. De ligger där inne o trycker i hjärtat, men de händer att de ibland
tar över hela min kropp.
Som till exempel stunderna när du prata med mig, rör vid mig, eller bara tittar på mig..
Jag antar att det jag vill säga med de här är att ja älskar dig.
Antagligen mycket mer än jag borde, men kanske ändå inte tillräckligt..
♥